Vänta tvillingar

Eftersom jag fortfarande inte fått tummen ur att skriva av mig så kommer här lite bilder iallafall :)

Snabb uppdatering: Vi är hemma!!! Tjejerna har bara sonderna kvar men ammar OCH äter på flaska!!! Dom blev tre veckor i tisdags och vikten ligger nu på 2460g (Ninja), 2250g (Rebelle).

Jag looovar, mer läsning kommer när skrivkrampen släppt!!!


Tjejerna i sjukhussängen när vi låg i familjerum på Mölndals sjukhus


Tjejerna med sina ascoola solbrillor!!! Dessa fick dom då dom hade början på nyföddhetsgulsot, då blir det solning!


Ninja


Rebelle


Första turen i bilbarnstolarna! Såg nog bra roligt ut med oss fyra inpressade i en gul beetle :)

Det har redan gått 10 dagar men jag har fortfarande inte fattat vad som hänt :)

2011 10 04 i vecka 32+3 kom våra tjejer till världen!
Kl 8.44 tittade Ninja ut med en vikt på 2055g och 45 cm lång, 8.45 kom syster Rebelle som vägde 1815g och var 43 cm. Allt gick så fruktansvärt fort att varken jag eller pappa J kan återberätta hela historien i detalj. Men allt gck bra och alla var friska!

Nu i skrivande stund börjar flickorna smått vakna inför matning så jag återkommer och skriver mer :)

Kram på er!

Då var det 31+6 och det är 4 dagar kvar till planerat snitt... det går inte att beskriva hur overkligt detta känns! Men OM jag längtar!!! Inte bara för att se våra tjejer utan även för att det börjar bli riktigt TUNGT nu, minsta lilla rörelse och det känns som dom ska ramla ut! *läskigt* Jag fick dock förklarat av en trevlig Bm att även hur dom ligger påverkar mig, och mina tjejer ligger båda med huvudena ner vilket ökar belastningen.

Vi var på inskrivning igår och fick lämna diverse prover, vikten ligger nu på 77,2 (fullt påklädd) så jag hamnar väl på 76 kg eller så. Alla säger att allt sitter på magen och bortsett från den vätska jag har i ben och fötter så håller jag med... magen är tung! och det känns som jag är helt sprickfärdig!

Vi var på UL idag igen och Dr gjorde en viktuppskattaning för att se på ett ungeför vart dom ligger, nu hamnadevi på va 1500/2000 g så dom växer iaf :)

Blev även uppkopplad på ctg idag, allt OK! efter detta satt vi och väntade på att få nästa tid bokad och vi satt då och iakttog en kvinna som satt med en nyfödd. Efter ett tag kunde jag inte hålla tyst utan frågade om det var en flicka eller pojke, passade även på att fråga om vikten då den var så himla liten! Både jag och J trodde väl att den vägde runt runt 2500 g.... men icke! 3500 g!!! den lilla plutten vi satt och tittade på och tyckte var sååååå liten vägde lika mycket som våra tjejer ihop!! Och våra tjejer kommer om 4 dagar!!!!
Jag tror INTE vi har fattat hur små dom egentligen är, chocken kommer väl den 4:e när vi får se dem.

Idag är det 31+0 vilket innebär graviditetsvecka 32. Bara 10 dagar kvar innan planerat snitt! Spännande, skrämmande och underbart! :)

Jag är hemma nu igen efter att spenderat 6 nätter på sjukhus. Än så länge är det lungt och dom lät mig åka hem med vissa direktiv som att ringa vid minsta lilla och VILA. Tro mig, nu vilar jag :)

Jag hoppas på att få stanna hemma nu tills dess att jag blir inlagd inför snittet, jag vet ju att jag kommer få spendera en hel del tid på sjukhuset när väl tjejerna kommit så jag vill inte gärna befinna mig där NU.

Vart på Ctg idag igen och tjejerna mår toppen. Nu är det tillbaks till de gamla vanliga rutinerna med Ctg varannan dag och UL minst en gång till innan snittet.

Shit vad nära det är nu!!!!!

J tog kort på mig idag... här är jag 10 dagar innan planerat kejsarsnitt med två hulliganer i magen :)

Det är nu Lördag och vi är 30+0 idag vilket innebär 31:e graviditetsveckan. Fredagen som skulle bestå av ett kort besök på östra blev inte riktigt som planerat. Efter Ctg och vidare undersökning bestämde sig min Dr för att jag inte skulle få åka hem :( Flickorna mår prima och verkar vara väl utvecklade enligt alla som kikat på dem, men dom vill ut! Det är väl deras frenetiska sparkar och tryck som gör att min kropp ger med sig mer och mer efter deras krav - Vi vill ut!!!

Jag hade en lite rolig upplevelse inatt då jag fick köras in för ultraljud igen då sammandragningarna kickade igång ordentligt. Kommer inte ihåg orden till 100% med det var i stil med  "det ser ut som den ena ligger lite snett med huvudet längst ner och trycker på, den andra ser ut att putta på henne genom att skalla henne neråt"
Det e våra tjejer de! Hahaha...

Läget är som sagt ännu oförändrat, snitt tiden står kvar men känns väldigt långt borta... tror faktiskt inte vi kommer kunna hålla oss så länge men vi håller tummarna!

Kram

Dagarna flyter änna ihop nu, så mycket spring på sjukhuset så det känns som ett andra hem! Minns inte vad jag skrev sist jag blogga men Måndagens eftermidda fick jag spendera på sjukhuset pga regelbundna sammandragningar, tappen låg då på 2 cm. Jag fick som tur var ändå åka hem, troligen pga att jag skulle vara tillbaks igen på Tisdagen klockan 10 :) Tisdag kom och jag var inne på ctg, allt OK och inga regelbundna sammandragninhgar så jag fick åka hem med orden "ring vid minsta lilla och ta det lungt". Jag hade inge läkarbesök inbokat på Onsdagen så denna dag spenderade jag största delen av i soffan :)

 Idag, Torsdag, vad det dags för Ul igen och att träffa min läkare, allt såg bra ut på Ul, MEN tappen var nere på 13 mm :( 

Cortisonsprutorna som var planerade till nästa vecka fick en tidig start, första idag och andra imon. Allt för att vara väl förberedda. Dr ville inte flytta på snitt tiden planerad den 4:e Oktober utan låta den vara kvar och helt enkelt göra ett akut ingrepp vid behov istället. Jag ska nu ha regelbunden telefonkontakt med henne och planera lite utifrån dag till dag.

Nu små tjejer får ni sluta slåss där inne och stanna kvar till den 4:e iallafall!

Imorgon är det Tisdag, detta innebär att det är exakt tre veckor tills vi får träffa våra tjejer! Helt sjukt!!!
Det är mycket som inte går att smälta nu, men samtidigt så undrar jag om man någonsin kommer smälta allt detta? Kanske dagen då dom flyttar hemifrån? :)
Vi satte ihop den första spjälsängen igår... bara att se den stå där är som en illusion, att sen sitta och försöka klura ut om man ska montera ihop den andra nu med då vi inte vet om dom ska sova ihop i början eller inte, hur kommer dom sova på neo, på BB? Sånna konstiga frågor!?
Jag vet inte om det är jag som är onormalt knäpp och inte fattar vad som händer eller om det ska vara såhär, men J verkar iaf va lika virrig som jag så jag är inte ensam iaf :) Men man tycker ju att man borde ha vant sig lite vid det här laget, jag känner ju dom dagligen även om jag inte ser dem, vi har ju i princip redan namngett den ena och så fort hon sticker in fossingarna under mina revben får pappa J komma och lugna ner vår lilla Rebelle :) Och det är verkligen lilla Rebelle, hon väger drygt 1100 gram men har en round kick som heter duga!!

Men trots allt detta känns det fortfarande så overkligt! Ge mig en åsna, en lama, en krokodil eller en hel strutsfarm och jag hade löst alla problem och vetat hur jag skulle hantera situationen... men jag har ingen aning om hur man tar hand om bebisar :)

Hursomhelst har vi problem men att komma på namn nummer 2, vi börjar båda få lite dåligt samvete då vi har ett namn att kalla vår karate kid men inget för hennes syster :( Hon är just nu "den andre", "den lugna" eller "ettan"... stackars liten, tur hon inte förstår oss :)

Besöken på Östra är tätare än någonsin nu då det visade sig att Rebelle inte riktigt ville växa och lägga på sig som hon borde, hon är dock fortfarande inom marginalen så det är inget att ligga och oroa sig för i nuläget. Vi går varannan dag på CTG och en gång i veckan på UL, sen har vi även de vanliga Bm besöken därimellan för att ha koll på mig...Koll och Koll... det är ingen som haft koll på mig sen jag låg inne, hahaha... Tur att man kan ha koll på sig själv iaf :)

Imorgon blir det CTG igen, hoppas dom små hjärtana klappar på som dom ska, varje dag dom får stanna i magen är en milstolpe för deras utveckling.


"I vecka 30 är magen lika stor som en fullgången enlinggraviditet."
http://www.tvillingklubben.se/twins/qa.asp

Tiden går så fort!!! Vart på Ul idag igen och OJ vad mycket som hände på en och samma gång! Monstrena mår bra men den ena lilla krabaten vill inte riktigt följa sin kurva och ligger på 1100 gram till skillnad från syster som ligger på 1500 gram. Vi kommer pga detta nu även gå på ctg 2 gånger i veckan för att följa henne lite nogrannare.

Nu är datumet satt!!! den 4 okt 2011 kommer töserna titta ut!!! (om inte tidigare)
Kortisonsprutor 22 och 23/9, inskrivning 29/9 och snitt 4/10.... SCARY!!!! :)

Sammandragningar, vätska, halsbränna, bråkiga fogar och ligament samt karpaltunnelsyndrom, annars är allt tip top! ;)

Kram

Vi är nu i vecka 27 + 5 enligt läkare, vilket innebär graviditets vecka 28 för en barnmorska :)
(tänk om dom kunde tala samma språk).

Jag ska fatta mig kort då energin är på reservläge. Mycket har hänt denna veckan och vi fick uppleva hur det kan vara då man befinner sig i en riskfylld graviditet. Jag hade kraftiga sammandragningar hela dagen i Tisdags och bestämde mig tillslut för att ringa förlossningen. Dom bad mig klocka sd och ringa tillbaks om 2 timmar. Efter att ha klockat och konstaterat att de kom med mellan 4-11 minuters mellanrum ringde jag upp förlossningen igen. Det var bara att åka in som var rekomendationen. Väl på plats blev ctg uppkopplat för att lyssna på hjärtljud och se hur tätt sd kom, just då kom de med tre minuters mellanrum. Vag ul gjordes och tappen hade krympt ner till 2 cm. Jag fick helt enkelt stanna kvar över natten och fick en bricanylspruta samt ett enkelrum för mig och J att sova i. Vid fyra tiden på natten vaknade jag av sd och att de gjorde ont, inte AJ vad ont det gör men klart märkvärt att det var mer på G. Kallade på Bm som gav mig citadon tabletter och en värmekudde, som tur var somnade jag om. På morgonen efter vaknade jag av värdens magknip och J hade begett sig till arbetet. Bm gav mig mjölk då jag fick förklarat för dem att jag har magkatarr och att mjölk kunde hjälpa då jag inte ville ha några tabletter. Efter att ha legat och darrat och drupit av svett i 20 min gav jag upp och kalla på Bm - ge mig Omperasol!!! Inom loppet av en halvtimme efter jag svalt tabletten somnade jag som ett litet barn igen.
Onsdagen var OK, riktigt segt att ligga inne på sjukhus och jag bara hoppades på att jag skulle få komma hem. Detta skulle jag inte då sd kom tillbaks regelbundet och värkte under en dryga timme. Det var bara att konstatera at jag fick stanna en natt till. Strax därefter blev jag även av med mitt enkelrum och fick dela rum med två andra gravida som låg inne för blödningar.

Sd minskade i styrka och värken släppte allt mer och på tors fick jag göra ett vag ul där det visade sig att tappen inte krympt något mer utan istället ökat med 2mm. Tack o lov för detta! Dr blev desvärre lite orolig då det såg ut som jag hade börjat öppna mig lite innefrån och ville prata med ytterligare en Dr innan beslut togs om jag fick åka hem eller inte. Efter en stunds väntan kom Dr tillbaks och sa att vi inte skulle oroa oss för det vi sett utan att allt var ok och jag kunde åka hem. YES!

Det är nu Fredag och jag har vart tillbaks på sjukhuset idag igen för tillväxtkontroll på de små monstren. Dom växer och mår prima i nuläget! Vikten ligger runt 1200 g, men som alltid med dessa mätningar - mycket osäkert. Är numera sjukskriven och ordinerad VILA, samt blivit tillsagd av alla läkare och barnmorskor jag träffat att ringa vid minsta lilla och inte vänta så länge som jag gjorde sist :/ OKI! säger jag! :)

Jag har fortfarande sd men dom är inte regelbundna och dom gör inte ont. Desvärre blir man bra påverkad av att magen spänner sig så, blir hård som betong! lite svårt att sitta och sova samt en mycket obehaglig känsla. Men så länge monstren har det bra och får stanna där inne så ska jag nog överleva detta med! :)

Tiden går så fort nu så jag hänger knappt med! Är arbetslös men får ändå inte tiden att räcka, hur går den ekvationen ihop?
Jag kan med en gång tala om att om jag tyckte jag var trött i början så var det INGENTING jämnfört med nu! Har haft nätter då jag vaknat varje timme... då är man inte pigg på dagen kan jag lova. Järntabletter i all ära, jag tuggar! och mitt värde är OK men ändå är jag trött... det här med att använda bristen av sömn som tortyr (som dom gjorde förr i tiden) måste gjort susen!

Vi springer ju numera på Ul varje vecka, och på senaste besöket var allt OK. Det jag dock inte gillade att höra var att jag skulle "känna av" i magen och om dom skulle sparka eller röra sig mindre än normalt skulle jag ringa för att komma in på Ul omedelbart. Sånt vill man inte höra, man blir bara paranoid... nu sitter man näst intill och antecknar varenda liten spark man känner :/

Hursomhelst, på Fredag startar tvillinggruppen. Hoppas denna är bättre än de såkallade AA mötet vi besökte för några veckor sedan (föräldrargruppen). Det skulle vara fyra besök allt som allt, vi gick på ett och sedan la vi ner :) Men jag tror nog ändå att denna nya gruppen har mer att ge, håller tummarna!

Magen växer!!!! Vikten ökar... stod 72 kg på vågen här hemma...

Morfar Tomas fick följa med denna gång! Men kidsen har blivit så stora nu så det är svårt att se vad som är vad där inne... t o m  Dr sa att om man inte visste innan är det svårt att se exakt hur många som finns där inne vid det här laget :)

Vi har nu kommit till det stadiet att om något visar sig vara fel så plockar dom ut dom, överlevnadschanserna är stora på utsidan, detta känns mycket skönt att veta kan jag meddela! :)

Kidsen mådde bra och var MYCKET livliga enligt Dr (som om jag inte redan visste de :) Dom låg på + i viktskalan och båda vägde drygt 1000 gram!!! Nu kommer vi få gå på Ul varje vecka i fortsättningen för att vara på den säkra sidan, ska dit igen redan på måndag - så jag återkommer med info! :)

Var på besök hos min Bm igår, har gått upp 1,5 kg! :) Nu ligger man på 71,5 (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) Men med tanke på att min livmoder hade sf mått på 31,5 så är det ju inte så konstigt att jag ökat i vikt med. Tur är att det mesta sitter på magen!

Fick rådet från Bm att kontakta en sjukgymnast och få handledsstöd för karpaltunnelsyndromet (som bara blivit värre, värk och domningar dygnet runt i höger hand), men jag tänkte först prova med dom som apoteket har och ser om dessa kan hjälpa. Får ju hem dem tidigare då.

Kidsen mådde iaf bra! På Torsdag blir det Ul och kanske morfar följer med denna gång :)

Tiden knatar på, nu är man iaf inne i en mer "säker" period... OM något skulle hända så KAN dom klara sig på utsidan :)

Inge Ul eller Bm besök inbokat denna vecka... känns lite konstigt att ingen ska "kolla" till dom faktiskt:)

Allt rullar på här hemma, monstrena växer och magen likaså... det är bra mycket action där inne imellanåt! Segt som f*n att gå hemma men jag tror nog ändå det är bra för då tvingas jag ta det lungt, orkar inte alls lika mycket längre och är trött den mesta tiden. Mina händer har tyvärr blivit värre och största delen av dagen har jag ingen känsel i långfinger och pekfinger på högerhanden... avdomnandet kan jag leva med men värken är tröttsam. Ska kolla med Bm om detta nästa vecka.

Tvättmaskinen går varm här, en liten sysselsättning har jag iaf :) alla barnkläder ska ju tvättas innan... hahaha... ser så roligt ut att se alla dessa små knattekläder hänga på tork i badrummet, strumporna skulle man ju kunna ha som fingervärmare! :))

Vad det gäller vikten så verkar jag ha stannat på de otroliga 70 kg. Vet inte om det är bra eller dåligt men tänker jag själviskt så är det en lättnad :)

Jag hittade en intressant text när jag surfade på nätet. Den handlade om enäggstvillingar och när ägget delas. Enligt denna sida så har "vårt" ägg delat sig mellan 8-13 dagar efter befruktning (monoamniotiska tvillingar), men hade ägget istället inte delats förens dag 13-15 så hade det blivit siamesiska tvlillingar!! *shit* vet dock inte hur tillförlitlig texten är. http://en.wikipedia.org/wiki/Monoamniotic_twins

Fick idag träffat VÅR läkare igen :) Kändes mycket bra då vi båda gillar henne och trots att vi bara träffat henne en gång innan så har hon vårt fulla förtroende. Roligt att man kan känna så för en människa man bara träffat en gång, och hon kände först inte igen oss och började prata som att det var första gången vi var där på UL :) Efter mycket om och men så trilla myntet ner och jag tror tillochmed att hon fick lite dåligt samvete då hon näst intill bokstaverade hur gärna hon ville att vi skulle ha henne på ALLA UL och att hon även hoppades vara med på förlossningen.

Ul gick mycket bra, monstrena ligger på 580 respektive 650 gram. Denna gång var både jag, J, mormor OCH farmor med :) Roligt att alla får se dom där inne!!!

Efter UL var det dags att skicka ut allesammans för vårt första vaginala UL, allt såg bra ut, och jag fick en helt ny förståelse för varför jag springer på toa hela tiden... den ena lilla sprätten hade min urinblåsa som huvudkudde!! 

Dr sa idag att eftersom hon denna gång inte heller hittade nån hinna mellan dem och majoriteten av UL slutat med att ingen sett någon hinna så ska vi nu räkna med snitt i vecka 32-34. Det är dags att börja vänja sig vid tanken på att vi definitivt inte kommer gå "hela" vägen. Hela innebörden av detta kommer vi säkert få förklarat mer framöver och även ifrån vår BM, men att det blir kortisonsprutor någon vecka innan är oundvikligt.
Ja, mycket mer än så vet jag faktiskt inte just nu men jag skriver mer inom kort! :)

Vart på besök hos en ny BM idag då min "riktiga" Bm har semester. Mycket konstig tant!! Jag är glad att jag inte har henne regelbundet för vi talade helt olika språk. Hon var ett praktexempel på allt jag INTE är!

Vikten ligger iaf kvar på stadiga 70 kg och alla värdena såg bra ut. Kidsen tumlade runt som f*n i magen och hade normala hjärtslag. Denna Bm tog mått på min mage, minns inte vad måttet hette men det låg iaf på 29 cm! Om jag inte är helt ute och cyklar så är detta måttet hur "hög" min livmoder är (?)