Vänta tvillingar

Uppdatering på magen :)

Då har man skrivit in sig på specialistmödrarvården åsså, ungefär samma genomgång och samma prover :)
Fick lyssna på dom små monstrenas hjärtan, jisses va dom klappar på, och tur är väl det :)

Jag har haft lite jobbigt när jag sitter ner, pågått sen vecka 12 ungefär, inge märkvärdigt men ändå jobbigt. Jag tog upp detta med BM idag och hon misstänkte att det var muskelaturen i bäckenet som bråkade, får en remiss till sjukgymnastik så får vi se vad dom hittar på där.

Inte så mycket mer att skriva idag... trött som f*n i både kropp och huvud :) vart på shoppingrunda med mamma och mormor. Fått köpt lite mer kläder att använda, jag vägrar dock att inhandla mammakläder, ska allt klara mig utan detta :)

Då var det Måndag igen och alla är på jobbet :/ sitter och väntar ut tiden då jag snart ska åka och ge lillkillen Ozzy sin vaccination (illern). Tur är att man ändå lyckas sysselsätta sig :) Ska köpa me mig lite fika och åka bort till min gamla praktikplats och hälsa på idag med. Riktigt kul att där är två tjejer till som är "nygravida" :)

Missade att skriva vikten på dom små monstren från senaste UL, dom låg på ca 160 gram respektive 180 gram. Kan nog va både skoj och bra att notera vikterna så man har lite koll på dem, det är ju en av anledningarna till att vi går på så täta UL besök, för att se att båda växer som de ska :)

Namnbiten kvarstår... att det ska vara så svårt! Visserligen har vi kommit på några fler namn som är riktigt fina! Men man vill ju vara 100% säker på att man valt rätt :)
Minus är ett namn jag favoriserar och gjort sen jag var liten :) Jag som vart motståndare till barn har ändå sagt att om jag NÅGONSIN får barn och det är en flicka ska hon heta Minus :) J tycker det är självklart att en av tvillingarna ska heta detta :) Vad passar då ihop med Minus utan att det låter för mycket "tom & jerry", "piff & Puff"? Nevada...? Detta är ett av de nya namnen och ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag det :)

Minus & Nevada... ??

:)

Då har man vart på ultraljud igen och vi kom fram till att vi var i vecka 18 :) Vi fick träffat en mycket trevlig kvinnlig läkare som tog väl hand om oss.
Ultraljudet var schemalagt för att som föregående UL försöka finna någon typ av skiljevägg mellan tvillingarna, detta lyckades inte Dr med. Det hon däremot lyckades med var att utforska minsta lem hos dom små monstrena och konstatera att de var välmående och inte hade några synliga "defekter". Hemskt ord men vad säger man???

Mitt i allt detta utforskande fick vi även reda på kön, och vi kunde se med ena ögon klart och tydligt på det ena lilla monstret (eftersom det är enäggs så är båda av samma kön)

FLICKOR :)

Snacka om jobb! Hahaha... riktigt skoj och nu helt plötsligt lättare med inköp av diverse kläder och prylar...dock mycket svårare med att komma på tjejnamn då vi mest funderat på killnamn.

Hursomhelst... eftersom Dr inte hittade någon skiljevägg får de helt enkelt utgå från att monstren ligger i samma fostersäck. Detta innebär att vi får förbereda oss mentalt på kejsarsnitt i slutet av September och besök hos Dr varannan vecka.

Men men... en dag i taget :)
Trevlig midsommar!!!!!

Det här med vilken vecka man är i kan bli rätt rörigt :) enligt Growing people så är jag i vecka 18+2 idag vilket betyder graviditetsvecka 19. Men ska man gå på vad Dr sa under ultra ljudet så är jag i vecka 18 nu. Haha, rörigt värre!

På Torsdag ska vi iaf på nytt ultra ljud, får se vilken vecka vi är i då :) och om dom hittar nån hinna mellan fostren eller inte....nervöst!

Nu har jag nog kommit in i en riktig tråkperiod... skolan är slut, J:s semester är slut och nästan alla vänner jobbar... här sitter jag och är nybliven arbetslös, blir även sjukskriven om 6-7 veckor... tråkigt!!! Någon som har tips på sysselsättning när man går hemma????
Det värsta är nog ändå att badrummet är helt utrivet och det finns hur mycket som helst att göra - men jag får nästan inte göra någonting!!! Jag får inte bära, något jag ändå inte orkar... Jag har svårt att böja mig vilket gör det mesta till ett monsterjobb och när jag står upp för länge så blir jag helt färdig... *suck*
Haha.. kom precis att tänka på att jag gnäller NU...vänta bara!

Tur är iaf att detta inte är något kroniskt...jag vet att det kommer bli som innan igen och jag tänker f*an inte ge mig förens jag blivit av med de hemska kilona!

Provade att ställa mig på vågen i helgen... 67 kg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Visst, det är inte samma våg som hos Bm men den ska bara väga 8 g fel enligt min mamma, sen hade jag kläder på mig...så kanske 66kg? Men va f*n... 66kg!!!!!!! AAAAAA....

Okej...det mesta jag någonsin vägt är 57 kg och DET var för mycket i mitt tycke.... så fort dom små monstren kommer ut så blir det gymmet!

Det är fortfarande action i magen :) Den ena lilla som ligger längst "ut" känns mest, men monstret bakom har börjat kännas lite mer nu också. Fortfarande trött, kissar 2-3 ggr/natt, hård i magen, blödande tandkött och blir extremt lätt andfådd. Tja, det var väl allt :)

Ny magbild

Jag är nu helt säker på att de bubblande, puttande och "sprattlande" rörelser jag känt i magen är monstrena :) Så roligt att känna av dem, då vet man ju även att dom är ok!

Men riktigt roligt var att även gubben min kände rörelser i förrgår. Vi låg och kollade på film och det var mycket action i magen, jag sa till J (från och med nu är gubben J :) att känna på magen ifall han kände något. Det tog nog bara nån sekund och sedan kände han en putt :)


Bilden hittade jag på google och ska föreställa tvillingar i vecka 16. Idag går vi in i den 18:e graviditetsveckan.

Då har man vart på det första besöket på specialistkliniken. Kul att få se de små liven igen! Hjärtana klappade på och vi fick till och med lyssna :) Vad stora dom börjar bli (trots att dom är små) båda är ca 15 cm från topp till tå. Den ena lilla krabaten hade 0,2 mm mindre huvud än den andra, annars var dom lika stora.

Läkaren ville se skiljeväggen för att försöka avgöra om det handlar om ett eller tvåäggs, han kunde inte finna någon. Han kunde ana något men var inte säker på om detta var en skiljevägg eller inte. Allt lutar åt att det är enäggstvillingar :)
Det som var lite dumt var att han inte kunde finna någon skiljevägg alls, de andra två läkarna hade kunnat se något som dom trodde var en hinna, men denna såg inget. Detta kan innebära att fostren ligger i en och samma fostersäck vilket ökar riskerna. Risken att de skulle kunna skada varandra eller varandras navelsträngar gör att man vanligtvis förlöser redan i vecka 32 om det skulle vara så. OJ OJ... vi ska tillbaks igen om drygt 2 veckor för ytterligare kontroll. Får se om dom kan avgöra mer då.

Hur som helst...man knallar in i vecka 17 nu så man borde nog börja införskaffa sig lite mer nödvändigt ont medans man fortfarande har tiden och lugnet för det.

Vågen har jag ännu inte ställt mig på då vi inte äger någon och besöket hos mvc är först igen i början på juli :) Men jag kan lova att jag gått upp i vikt, behöver ingen våg för att veta detta!

Illamåendet på kvällarna känns inte av något särskilt längre, däremot har halsbrännan börjat spöka igen. Hård mage och blödande tandkött är andra roliga biverkningar :)

Men vi knallar på! Börjar bli jobbigt att böja mig framåt nu så gubben min får avlasta med att plocka upp det mitt fummliga själv tappar på golvet :) Typ kattlådan full med kattsand...haha

Här kommer en bild av hur magen såg ut för dryga timman sen :)

Var bara tvungen att lägga upp en bild på små "måste ha".... helt underbara!

Oj, va dålig jag vart på att skriva det sista... full rulle här hemma med badrumsrenovering och garderobsbygge :)

I övermorgon är det dags för det stora ultra ljudet på specialistkliniken... nervös!!!
Några tankar som snurrat i mitt huvud den senaste veckan är att, tänk om en är borta? tänk om båda har dött? har jag liten mage för att vänta två?
Det var en dam som sa till mig för två dagar sedan att jag var så liten för att det skulle va två :/

Helt otroligt att JAG tänker dessa tankar...jag som inte ens ville ha EN i början... jag som satt och grät och sa till gubben i vecka 8-9 att jag nästan hoppades på missfall för det hade vart så mycket lättare... usch... det är sådana saker man aldrig får höra om eller av gravida kvinnor. Antagligen är det sådant man inte vill berätta för att man får dåligt samvete, men va fan... det är ju sant! jag tänkte så..visst var hela kroppen full av graviditetshormoner och utan dessa hade jag kanske aldrig tänkt så, men samtidigt utan dessa hormoner hade jag ju inte ens vart gravid :)

Skit samma, jag är glad nu! men om någon skulle fråga mig för att dom själva är gravida och oroliga så tänker jag vara fullkomligt ärlig och inte bara säga som alla sagt till mig, du måste vara såååå glad!!! och inte ska du va lessen, du ska ju ha barn osv osv...


Nä...du blev det brainfreese och magen kurrar efter frukost :)
Jag skriver igen efter ultra ljudet!! Håller tummarna på att dom "råkar" se vilket kön det är :)