Ultraljud på specialistkliniken
Då har man vart på det första besöket på specialistkliniken. Kul att få se de små liven igen! Hjärtana klappade på och vi fick till och med lyssna :) Vad stora dom börjar bli (trots att dom är små) båda är ca 15 cm från topp till tå. Den ena lilla krabaten hade 0,2 mm mindre huvud än den andra, annars var dom lika stora.
Läkaren ville se skiljeväggen för att försöka avgöra om det handlar om ett eller tvåäggs, han kunde inte finna någon. Han kunde ana något men var inte säker på om detta var en skiljevägg eller inte. Allt lutar åt att det är enäggstvillingar :)
Det som var lite dumt var att han inte kunde finna någon skiljevägg alls, de andra två läkarna hade kunnat se något som dom trodde var en hinna, men denna såg inget. Detta kan innebära att fostren ligger i en och samma fostersäck vilket ökar riskerna. Risken att de skulle kunna skada varandra eller varandras navelsträngar gör att man vanligtvis förlöser redan i vecka 32 om det skulle vara så. OJ OJ... vi ska tillbaks igen om drygt 2 veckor för ytterligare kontroll. Får se om dom kan avgöra mer då.
Hur som helst...man knallar in i vecka 17 nu så man borde nog börja införskaffa sig lite mer nödvändigt ont medans man fortfarande har tiden och lugnet för det.
Vågen har jag ännu inte ställt mig på då vi inte äger någon och besöket hos mvc är först igen i början på juli :) Men jag kan lova att jag gått upp i vikt, behöver ingen våg för att veta detta!
Illamåendet på kvällarna känns inte av något särskilt längre, däremot har halsbrännan börjat spöka igen. Hård mage och blödande tandkött är andra roliga biverkningar :)
Men vi knallar på! Börjar bli jobbigt att böja mig framåt nu så gubben min får avlasta med att plocka upp det mitt fummliga själv tappar på golvet :) Typ kattlådan full med kattsand...haha
Här kommer en bild av hur magen såg ut för dryga timman sen :)
