Vecka 13
Chocken att man var gravid kom för drygt 6 veckor sedan :) Helt galet! Helt oväntat! vi hade ju inte försökt!?
Men men... klart vi behåller det lilla monstret (jag som inte ens tycker om barn särskilt mycket :)
Det belv till att sluta röka, sluta dricka det underbara goda livselixiret: red wine!
Men tro det eller ej...efter att ha bolmat i ca 15 år (snart fyllda 30) så var det förvånansvärt enkelt... vinet däremot... det har jag saknat. Jag kan säga såhär: åk INTE till Danmark om du är gravid och gillar öl & vin !!!
Hur som helst, det var ungefär såhär det började :) Redan i vecka 7-8 fick jag börja använda gummiband i byxorna då knapparna helt plötsligt inte gick att knäppa längre!
Vi pratade och skojjade en hel del om att "det är säkert tvillingar" "blir det två tar jag en" sa kompisen osv osv...
Ultraljudet var inbokat till vecka 19... men med alla mina och gubbens tankar i huvudet... hur ska man kunna vänta??! Jag pratade med några vänner som sa att man faktiskt kan betala för ultra ljud och göra det tidigare. YES tänkte jag och fick tag i Mama mia kliniken där jag bokade in ett ultra ljud redan tre dagar senare :)
Vi pratade lite smått om vad vi kunde vänta oss... tvillingtankarna fanns där hela tiden och gubben min sa "om det är två, då kan vi ju helt ärligt säga att vi faktiskt visste" Och visst kändes det så, men ändå inte till 100%.
Dagen kom och ultra ljuds undersökningen satte igång. Det tog väl typ tre sekunder tills man hörde "titta där är ett hjärta" efter en och en halv sekund hörde man "och där är ett till".
Barnmorskan fick helt avbryta då jag fick ett bryt och började gråta och hulka som en liten unge! Jag kunde inte sluta, ena stunden ledsen och andra glad, det kändes som jag grät jättelänge vilket jag antagligen inte gjorde :)
Efter en stunds bölande kom jag fram till att om jag låtsas att det är en så kan vi fortsätta undersökningen, och visst kunde vi det, men att låtsas att det var en gick inge vidare så jag såg TVÅ :)
Jag samlade mig, gubben min hade lite glansiga ögon han med men han verkade cool lugn!
Efteråt berättade han att när barnmorskan sagt "titta där är ett hjärta" hade han tänkt "vad är det andra då?!" Hahaha
På vägen hem satt jag i chock och kunde knappt prata...gubben min börjae ringa runt och samtal efter samtal hörde jag "NEJ GUD VAD ROLIGT" och "jag börjar gråta!!!" "haha, vad typiskt er!!" osv osv... ju närmare hem vi kom destu lättare kändes det och de mixade käslorna övergick allt mer i glädje :)
Vi tog oss en tripp till mina föräldrar samma eftermidda... dom hade nog inte riktigt kommit över första chocken heller om att vi väntade barn över huvudtaget! Jag har ju sagt om och om igen att jag aldrig skulle ha barn och att jag inte tyckte om barn... och detta är sant (hur illa det än låter) men jag tror iaf att jag kommer tycka om mina egna :)
Mamma fick reda på det först, hon blev SÅ glad! Hon skrattade till och från hela tiden vi var kvar där... plockade fram babykläder hon redan "inte hade kunnat låta bli att handla" och påpekade att "nu får hon handla en uppsättning till". Pappa blev lika överlycklig han men han var nog mer sansad :)
Efter många samtal, gråt, skratt och tårar så vet de flesta i vår omgivning att vi väntar barn och att vi väntar två.
Tiden tickar fram, och fort går det... igår var vi och tittade på första barnvagnen :) Tidigt, jag vet!!! men dom säger ju att om man väntar tvillingar ska man förbereda som att förlossningen ska ske i vecka 25!!!
Vagnen var dock inget att ha, men idag blir det till att kika på en annan.
Imorgon går vi in i vecka 14 och jag väntar nu på att min "riktiga" barnmorska från mottagningen jag först blev inskriven på ska ringa tillbaka till mig då jag sökte henne i Fredas. Nu får vi se vad som händer här näst!! :)
